Titel: Det verbala språkets skapande konsekvens?
Jag är specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad samt lektor vid Marie Cederschiöld högskola. Innan jag började arbeta på Marie Cederschiöld 2016 arbetade jag i många år på Mittuniversitetet i Östersund parallellt med arbete på psykiatrikliniken. Jag har därför en lång erfarenhet inom psykiatrisk vård som sträcker sig bakåt i tiden från mitten av 70-talet då jag som skötare arbetade på bland annat alkoholpolikliniken i Skellefteå. Jag kommer från Burträsk i Västerbotten och många i min släkt har arbetat inom psykiatrisk vård. Jag har tre vuxna barn och några barnbarn. I nuläget vistas jag mest i Jämtland igen där min dotter med hund är bosatt.
I mitt arbete har jag många gånger ställt mig frågan om dels hur vi pratar med de patienter vi möter, dels om dem vi möter. När vi pratar om patienterna så skapar vi bilder av dem vilket ofta bidrar till den diagnos som ställs. Men vad är det vi observerar? Hur kommer det sig sedan att vi sedan formulerar observationerna på att visst sätt vid ronder och rapporteringar? Vilka konsekvenser får det språk vi använder?
